Min första scrapbooksida...

Jag minns inte hur det kom sig att jag började med scrapbooking. Jag är ganska impulsiv av mig, så jag gissar att jag bara fick ett infall. Jag budade på tradera och fick hem ganska mycket papper och dekorationer. Eftersom det känns som om mitt liv började på riktigt när jag fick barn, så var ju Max födelse, en naturlig tidpunkt att starta vid.

När jag ser tillbaka på min första scrapbooksida - så tycker jag väl inte att den är så särskilt fin - men det var min första och innehållet är fint! Min sons födelse!

Jag skriver inte för hand så ofta på mina layouter, jag kan bara inte få till min handstil. Det här är en av få LOs som jag har skrivit för hand på.

Även fast jag inte tycker om sidan så mycket, så är det så mycket fina saker på, ultraljudsbilden och Max lilla plastband... Sen är det ju så att man måste börja någonstans, man utvecklas ju under resans gång. :)

På tal om något helt annat:
Så har jag försökt tala Säters socialkontor till rätta... Jag vet inte om jag har lyckats, men har jag inte hört något av dom imorgon så får jag ringa upp dom på fredag. Det är angående en äldre man, som inte borde få bo ensam - anser jag. Han vill nog inte heller bo ensam, han trivs väldigt bra när han blir iväg-skickad till ett slags vilohem emellanåt. Men han kommer alltid hem igen, jag tycker att socialen borde öppna sina ögon en gång för alla! De är väldigt naiva...

När min mamma dog, 2006, av alkoholskador, så sa de på socialen att de "visste inte att det var sååå illa", men de hade ju vetat om det hur länge som helst. Herregud, hon städade ju tom. på socialkontoret när hon levde. Säter är en liten stad och här kan man inte ha hemligheter - det är ingen idé att tro att ingen vet något... Men trots det, så vet socialen ingenting?!?

Man ska inte blunda för saker, för genom att blunda för något för att skydda en annan - så skadar man oftast andra eller sig själv! (Dagens visdomsord!)
;)